Världens fulaste vackraste stad?

Japan fortsätter att förvåna och förundra mig. Jag har gått väldigt mycket de senaste veckorna, dels för att jag behövde ett utlopp för all japanska som trycks in i min hjärna dagligen och dels för att det bara är väldigt skönt att gå ibland. Statsdelen som jag bor i heter Aobadai 青葉台, och betyder grovt översatt "De blå lövens aveny". Namnet speglar dock inte riktigt utseendet, för någon vacker aveny med blåa löv är det inte, byggt mellan 1960-80 så är det ett virrvarr av gråa betongbyggnader av alla möjliga former och storlekar, visserligen finns här en hel del parker men de försvinner, precis som i resten av Tokyo, bland alla hus. I denna omgivning brukar jag traska omkring, upp och ner för backarna, tills jag kommer till det jag letar efter. Högt uppe på en kulle eller på en bro så vecklar Tokyo eller Yokohama ut sig framför en, höghusen, motorvägarna i skyn, ackompanjerat av den sjunkande solen. Det är en mäktig känsla att stå här och titta på alla ljus och denna otroliga samling av byggnader som tycks sträcka ut sig i en evighet. Jag vet inte varför men det är bara vackert, nästan samma känsla som när man förundras av naturen. Häruppe så är Tokyo världens vackraste stad, men nere på gatorna tror jag inte att många tycker att det är vackert.