Kultur och seder

Har lite att skriva om så jag grävde upp ett gammalt inlägg som jag aldrig publicerade. Håll till godo och kommentera gärna, jag tycker att detta är ett intressant ämne.

Jag har gått och funderat en hel del på alla de olika seder och traditioner som finns här i Japan och även i Korea och Kina (umgås med många kineser och koreaner). Bara som exempel kan vi ta dryckessederna här i Japan. Sitter du ner i en bar ska du alltid ha uppsikt över grannarnas glas, börjar de närma sig slutet så ska du enligt god sed fylla på deras glas, och är personen i fråga över dig i hierarkin så ska du hälla upp med ena handen på flaskans botten, den andra handen på flaskans kropp och med etiketten vänd uppåt så att den är väl synlig. Och i Korea så går de ännu längre, är personen bredvid äldre än dig måste du vända dig bort från honom när du dricker, vet inte riktigt hur de gör när man har äldre personer på båda sidorna om sig, måste fråga om det.

Det finns hundratals sådana seder här i Japan och jag undrar, finns de i Sverige också?
Förutom på våra seder vid högtider så kan jag inte komma på en enda och det är väldigt tråkigt. I skolan pratar vi ofta om vad man gör i en viss situation i sitt hemland och koreanerna och kineserna sitter och har långa utläggningar om vad som är rätt och fel och när frågan kommer till mig kan jag bara svara att vi inte har någon sed för det. Är den svenska kulturen helt död eller är det kanske det som är vår kultur, att vi inte har någon? Ett tredje alternativ är att jag är helt omedveten om de seder vi har och aldrig använder dem, i så fall, snälla kommentera och påminn mig.

Bordsskick är också ett intressant ämne, till skillnad från kineserna så har japanerna "bra" bordsskick och att äta korrekt med ätpinnar är en konst som jag tror att man måste vara japan för att förstå fullt ut. Det finns regler för allt från hur man ska bryta ätpinnarna till att man absolut inte får stoppa ner dem i skålen när man inte äter, pinnarna läggs tvärs över den istället. Det är ett av de grövsta etikettsbrotten att stoppa ner ätpinnarna i skålen när man inte äter, så tänk på det nästa gång ni äter med pinnar.

Den största funderingen jag har är dock hur den japanska kulturen är så levande och påtaglig i jämförelse med den svenska. Är det japaner som är väldigt bra på att bevara sin kultur eller är det vi svenskar som är dåliga på det?

Visst är japaner mer nationalistiska än svenskar men med det sagt så är svenskarna också betydligt mer rasistiska än japaner, inte en enda gång i Japan har har blivit bemött på ett otrevligt eller nedsättande sätt för att jag är utlänning, tvärtom så vill de veta så mycket som möjligt om min kultur och mitt ursprung. Nationalism i Japan har en helt annan innebörd än vad det har i Sverige, här betyder det att man är stolt över sitt språk och sina traditioner och man försöker bevara dem utan att för den delen se ner på andras kultur.

I Sverige känns det mer som att vi har glömt bort vår egen kultur och när det sedan kommer någon från ett land med en levande kultur så tittar vi genast ner på och fördömer den. Jag kanske är färgad av att komma från ett segregerat Malmö men den motviljan som finns för att lära känna och förstå varandras kulturer är något som är otroligt skönt att slippa.

Det här skrev jag för fem månader sedan men nu har jag lite nya saker att tillägga.
Må så vara att jag tycker om alla de små seder och uttryck som finns här men jag saknar även lite av den svenska möjligheten att uttrycka sig på ett mer personligt sätt. Eftersom det som jag tex beskriver ovan enbart är av sed så är det väldigt svårt att avgöra om det är ett genuint uttryck av vänskap eller om det bara är något som måste göras. Visserligen så är det lite lättare att avgöra när man pratar japanska med personen då japanska kan pratas på många olika sätt för att uttrycka tex vänskap. Jag är fortfarande konfunderad över mina egna tankar om ämnet så jag ber om ursäkt om inlägget också är lite förvirrande. Och för tydlighetens skull så vill jag bara förtydliga att jag inte är någon Sverigedemokrat som skriker om den "Svenska Kulturen", jag försöker bara att reflektera lite efter mina erfarenheter i en annan kultur. Den svenska kulturen kanske är den integrerade och fria kulturen och i så fall är jag väldigt stolt över det.

Som sagt, kommentera gärna och lämna era tankar.

Just nu lyssnar jag på: Flipper's Guitar

Veckan som gått

Det har varit en väldigt händelselös vecka, jag har gått i skolan, kommit hem, pluggat lite, ätit osv. Inte mycket nytt att rapportera. Dock så var det en mycket trevlig kväll igår, jag och Robert var hemma hos vår kompis Andy där hans fästmö lagade "Nabe" med några av hennes vänner. Nabe är inälvor kokade tillsammans med grönsaker i en välsmakande soppa. Vet att många som läser min beskrivning av rätten sitter med spyan i halsen men tro mig, det var väldigt gott. Sällskapet var också väldigt trevligt även om jag kände att konversationen låg lite över min nivå, igår diskuterades bland annat om män är genetisk predisponerade för att vara otrogna. Väldigt intressant men väldigt svårt att följa med och förstå, särskilt eftersom det var en grupp japaner som pratade, och när de inte tänker på oss så går det väldigt mycket snabbare.

Nej, nu ska jag iväg på en födelsedagsfest



Idag lyssnar jag på: Pixies