Jag har tråkigt så det kan inte skada att skriva ett tredje inlägg...
Dagarna efter att vi hade flyttat hit så åkte Valle hem till Sverige för att fira jul och nyår, så där var jag, helt strandsatt i den stora staden. Hade inget internet, ingen telefon eller andra medel för att kontakta de få människor som jag kände här vid tillfället. Närmaste vännen bodde en timme bort och risken fanns ju att jag åkte hela vägen bara för att finna att de inte var hemma. Inte särskilt lockande, så här började en väldigt tråkig månad i Tokyo. Det fanns självklart några höjdpunkter som till exempel julafton, som spenderades i sällskap med några väldigt festsugna kineser från min klass. Tyckte det var en väldigt omtänksamt av dem att dra ut mig, de hade inte tänk göra något (de firar inte jul) men när de hörde att jag var ensam och utan planer på mitt lands största högtid så blev det en väldigt aktivitet och visp så var vi tio personer i en kareokebox med 6 timmars nomihodai (drick hur mycket du vill)
Annars så spenderade jag mest lovet med att vandra runt i Tokyo och försökte hitta några guldkorn med det gick tyvärr inte så bra. Visst, jag hittade några trevliga ställen och människor men det kändes även som väldigt mycket bortkastad tid.
Det var under denna tid, då jag var här helt ensam som den värsta hemlängtan jag känt hittills kom, och situationen gjordes inte bättre av att det var så svårt att komma i kontakt med någon där hemma (inget internet). Var riktigt ledsen och spenderade flera dagar med att göra absolut ingenting, var väldigt nära på att bara köpa en biljett och åka hem igen men tack och lov så gjorde jag inte det. För när skolan började igen, Valdemar kom tillbaka, jag skaffade en telefon så förvandlades helt plötsligt all hemlängtan och alla sura miner till positiv energi och månaden efter blev den helt klart bästa på hur många år som helst. Jag har träffat så många nya människor, varit på flera fantastiska platser och idag så kom jag på mig själv med att titta på möjligheterna att stanna i Japan efter att min skola tar slut om ett år...
Mathias
onsdag 25 februari 2009
Bananmjölk!
Japan är det bästa landet i världen, men inte för anledningarna som man kanske tror, nej svaret är enkel, här finns världen godaste bananmjölk!
Två inlägg på en dag, rekord!
Två inlägg på en dag, rekord!
Den oändliga historien
Kort efter mitt sista inlägg innan den "stora bloggtorkan 08/09" började så flyttade vi till vår nya lägenhet här i Tokyo. Varken jag eller Valle hade särskilt mycket grejor som skulle tas med från den gamla lägenheten, i princip bara våra kläder, futoner och lite diverse köksredskap. Trots denna i flyttsammanhang minimala packning så var det ändå kort och gott ett levande helvete.
Tack vare en mindre felräkning om när den ökända rusningstrafiken i Tokyo började och slutade så lyckades vi, med vars två stora väskor och vars en futon, hamna mitt i rushen.
Det är ingen bra idé att flytta med kollektivtrafik, det är en ännu sämre idé att flytta med kollektivtrafik i rusningstid, men den absolut sämsta idén är att göra det i Tokyo under ovan nämnda omständigheter.
Rusningstrafik i Tokyo är inte som rusingstrafik i resten av världen, speciellt inte svensk rusningstrafik. Tänk er en till bredden sprängfylld buss i Malmö eller en lika fylld tunnelbanevagn i Stockholm, sen föreställ er att antalet människor i vagnen eller bussen dubblas, då har du på ett ungefär hur det är att åka kollektivt under runsningstimmarna här. Ibland så får man helt enkelt åka förbi sin hållplats för det finns helt enkelt ingen chans att komma ut innan dörrarna stängs.
Här kommer en lite video för att illustrera problemen
I detta kaos, efter en timme, två byten och en oändlig ström av idiotförklarande blickar från japaner som bara ville komma hem från jobbet så var vi äntligen hemma i vår nya lägenheten bara för att upptäcka att vi inte har något varmvatten eller gas.
Där slutade dock tack och lov misären och efter en väldigt snabb och väldigt kall dusch plus inmundigandet av lite mat och några öl så var vi väldigt nöjda med att äntligen vara hemma.
Och det kära läsare är hur vi flyttade till vår lägenhet.
Jag har tänkt lite om hur jag ska lägga upp bloggen i fortsättningen. Jag tänker självklart fortsätta att lägga upp historierna om mitt liv här men jag kommer även att inkorporera kommentarer om nyheter i Sverige, Japan och resten av världen. Detta sker utav två anledningar. Den första är att nya historier härifrån kan komma väldigt oregelbundet, ibland kan det vara torka i en vecka eller två och ibland kan jag skriva en uppsats om dagen med händelser, så för att fylla ut tomrummet mellan de personliga inläggen och sen vad som blir anledning nummer två. Jag behöver ventilera saker som jag läser i tidningen och på andra ställen, hemma i Sverige så hade jag vännerna och Zarath där vi kunde sitta i timmar och diskutera allt som hade hänt och vad det kunde få för konsekvenser. Möjligheten att göra samma sak här existerar inte än på grund av språkliga barriärer och/eller bristande intresse. Det kommer att dröja ett lite tag innan dessa inlägg börjar. Dels för att jag vill se till att de som kommer in här för att läsa de personliga inläggen lätt skall kunna komma åt dem utan att behöva gå igenom mina åsikter för att komma dit.
Sen kanske ni har lagt märke till att bloggen fått ett nytt utseende, det är bara för att jag tyckte att det gamla var så fult. Hoppas att ni tycker om det
Mathias
Tack vare en mindre felräkning om när den ökända rusningstrafiken i Tokyo började och slutade så lyckades vi, med vars två stora väskor och vars en futon, hamna mitt i rushen.
Det är ingen bra idé att flytta med kollektivtrafik, det är en ännu sämre idé att flytta med kollektivtrafik i rusningstid, men den absolut sämsta idén är att göra det i Tokyo under ovan nämnda omständigheter.
Rusningstrafik i Tokyo är inte som rusingstrafik i resten av världen, speciellt inte svensk rusningstrafik. Tänk er en till bredden sprängfylld buss i Malmö eller en lika fylld tunnelbanevagn i Stockholm, sen föreställ er att antalet människor i vagnen eller bussen dubblas, då har du på ett ungefär hur det är att åka kollektivt under runsningstimmarna här. Ibland så får man helt enkelt åka förbi sin hållplats för det finns helt enkelt ingen chans att komma ut innan dörrarna stängs.
Här kommer en lite video för att illustrera problemen
I detta kaos, efter en timme, två byten och en oändlig ström av idiotförklarande blickar från japaner som bara ville komma hem från jobbet så var vi äntligen hemma i vår nya lägenheten bara för att upptäcka att vi inte har något varmvatten eller gas.
Där slutade dock tack och lov misären och efter en väldigt snabb och väldigt kall dusch plus inmundigandet av lite mat och några öl så var vi väldigt nöjda med att äntligen vara hemma.
Och det kära läsare är hur vi flyttade till vår lägenhet.
Jag har tänkt lite om hur jag ska lägga upp bloggen i fortsättningen. Jag tänker självklart fortsätta att lägga upp historierna om mitt liv här men jag kommer även att inkorporera kommentarer om nyheter i Sverige, Japan och resten av världen. Detta sker utav två anledningar. Den första är att nya historier härifrån kan komma väldigt oregelbundet, ibland kan det vara torka i en vecka eller två och ibland kan jag skriva en uppsats om dagen med händelser, så för att fylla ut tomrummet mellan de personliga inläggen och sen vad som blir anledning nummer två. Jag behöver ventilera saker som jag läser i tidningen och på andra ställen, hemma i Sverige så hade jag vännerna och Zarath där vi kunde sitta i timmar och diskutera allt som hade hänt och vad det kunde få för konsekvenser. Möjligheten att göra samma sak här existerar inte än på grund av språkliga barriärer och/eller bristande intresse. Det kommer att dröja ett lite tag innan dessa inlägg börjar. Dels för att jag vill se till att de som kommer in här för att läsa de personliga inläggen lätt skall kunna komma åt dem utan att behöva gå igenom mina åsikter för att komma dit.
Sen kanske ni har lagt märke till att bloggen fått ett nytt utseende, det är bara för att jag tyckte att det gamla var så fult. Hoppas att ni tycker om det
Mathias
tisdag 24 februari 2009
Hej!
Ohoy!
Long time no see, inga sura miner hoppas jag...
Det har hänt en hel del här i lilla Tokyo och jag ska under flera inlägg försöka komma ifatt och berätta allt som hänt.
Vi börjar med flytten, vi har börjat få det lite hemtrevligt här och nu är det dags för några väldigt efterfrågade bilder.
(Stökigt) Kök
Utsikten från köket till "storarummet"
Dusch
Toalett
Våra sovplatser, här skymtar man även min rumskamrat Valdemar
"Storarummet"
"Storarummet"
Klicka
Här för att komma in på ett av Googles coolare projekt där de har kört runt i Tokyo och filmat. Tack vare detta så kan du gå runt i mitt område och titta runt,så finurligt, inte sant. Inuti gränden dit kameran pekar bor jag.
Mer bilder och berättelser kommer snarast (dock antagligen inte imorgon, Valle fyller år så jag tror att det kan bli lite sent)
Sov Gott eller vad nu klockan är i svealand, eller var du nu läser från...
Long time no see, inga sura miner hoppas jag...
Det har hänt en hel del här i lilla Tokyo och jag ska under flera inlägg försöka komma ifatt och berätta allt som hänt.
Vi börjar med flytten, vi har börjat få det lite hemtrevligt här och nu är det dags för några väldigt efterfrågade bilder.
(Stökigt) Kök
Utsikten från köket till "storarummet"
Dusch
Toalett
Våra sovplatser, här skymtar man även min rumskamrat Valdemar
"Storarummet"
"Storarummet"
Klicka
Här för att komma in på ett av Googles coolare projekt där de har kört runt i Tokyo och filmat. Tack vare detta så kan du gå runt i mitt område och titta runt,så finurligt, inte sant. Inuti gränden dit kameran pekar bor jag.
Mer bilder och berättelser kommer snarast (dock antagligen inte imorgon, Valle fyller år så jag tror att det kan bli lite sent)
Sov Gott eller vad nu klockan är i svealand, eller var du nu läser från...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
