Guld och gröna skogar

Någon som vill bli rik?
För jag har nämligen världens affärsidé. Importera kareokekoceptet till Sverige. Jag pratar inte om de vanliga kareokebarerna utan om kareokebox. En kareokebox är ett litet rum med en eller två soffor, en telefon ut till baren där man beställer drinkar som de blixtsnabbt kommer in med, ett bord, två mickar och en 50-tums plasmatv fullproppad med kareokelåtar. Jag var på en sådan i fredags och jag kan ärligt inte komma ihåg när jag hade så roligt ute senast. Det är helt genialt, man skrattar åt och med dem som inte kan sjunga, beundrar de som kan och har bara allmänt roligt. Utanför dörren till ens lilla box så finns det en läskmaskin med ca. 30 sorters läsk, en mjukglassmaskin med tillhörande strössel och sås, och allt ingår i priset.

En helkväll, 5 tim, med gratis dricka, inkulsive alkohol (öl, vin, whisky och alla drinkar förutom RB-vodka) kostar 3000 yen, vilket motsvarar 240 kr.

Att skrika sig hes i en kareokebox är en av livets höjdpunkter och det måste upplevas.

För er som inte vet så är kareoke en nationalsport i Japan och kareokeställena finns verkligen överallt.

Här kommer lite bilder från fredagens äventyr

Projekt Fest: Lyckat

Klockan är 0600 och jag har precis kommit hem från kareokeklubben där vi spenderade nästan hela natten. Kommer att berätta allt om det imorgon eller i övermorgon (läs: när jag har återhämtat mig) Allt som allt har det varit en sjukt lyckad kväll, måste dock sova lite nu.
Ha det bäst

Projekt Fest

Idag är en stor dag. Det är första av (förhoppningsvis) många fester i denna lägenhet. Vi har bjudit in våra grannar och lite folk från våra respektive klasser. En snabb städning och en liten shoppingtur resulterade i detta:


De första gästerna börjar dyka upp nu så jag måste gå.

Ciao

Främlingar

Tokyo är världens bästa stad. I lördags, när asiaterna återhämtade sig från fredagens inmundigande och Valdemar var på fest så kände jag mig lite ensam sådär fram åt kvällen. Så jag hoppade på tunnelbanan och hoppade av vid Shibouya för lite planlöst strövande, efter en mindre gångtur så stötte jag på en grupp med blandade nationaliteter ( Japan, England och några länder var representerade) som satt och spelade gitarr bara sådär. Vi började prata lite om musik och nästa gång jag kollade på klockan så var det dags att springa för att hinna med sista tåget. Jag satt i timtal och bara pratade med dessa totala främlingar som alla bodde i Tokyo. De tog emot mig med öppna armar och det är något som jag upplever väldigt mycket här, även om folk kan verka blyga först så tar det inte lång tid innan de öppnar upp sig totalt och är otroligt vänliga och gästfria.

Annars så har det inte hänt så mycket, jag pluggar på och försöker så mycket som möjligt att insupa atmosfären och stämningen. Det är något speciellt med att komma till ett nytt land och en främmade kultur, jag vill bara springa ut gatan och få i mig alla intryck och känna alla känslor som staden har att bjuda på. Även om man kan känna sig väldigt liten i denna gigantiska asfaltsdjungel så är det bara för en kort stund. Det finns alltid något nytt att fascineras över och bli kär i.

Jag hoppas att allt är bra där hemma. Tack för alla snälla kommentarer, jag ska försöka att bli lite mer aktiv i mitt bloggande, som kompensation så bjuder jag på lite bilder


En sushiklocka, vilken briljant idé!


Akihabara


Arkadhall i Akihabara

Long time no see

Hmm, jag ber inte om ursäkt för att jag inte har skrivit på några dagar. Dels för att jag hade glömt mitt lösenord till bloggen och dels för att det inte har funnits något att skriva om. Allt som har hänt är att jag har gått i skolan för att sen komma hem och plugga, något som jag aldrig kan åminnas mig att jag någonsin riktigt gjort. Plugga, det är ett främmande ord som inte riktigt kan få fäste, men i detta fallet så behövs det verkligen. Jag har aldrig läst något så krävande som japanska, det är verkligen svårt! Och som ett barn av åttio och nittiotalet så tycker jag inte om saker som är jobbiga, dock så håller jag modet högt och hoppas att det blir lättare med tiden.

Så är det dock, jag befinner mig i världens coolaste stad och vad jag gör är att sitta inne och plugga hiragana och katatana. Den enda trösten är att jag har gott om tid på mig att utforska Tokyo, tror att vi ska till Shinjuku imorgon kväll (efter en dag med plugg) och festa lite, kareoke eller nattklubb vilket ska bli hur kul som helst, hoppas bara att det blir av den här gången till skilland från förra gången vi bestämde det...

Eftersom veckan hade varit så tråkig så har vi spenderat idag (fredag) med lite förfest på rummet, tyckte att det var dags att jag fick lära känna mina rumskamrater lite bättre, och det slutade med att vi satt här hela natten! Jag måste säga att de killarna jag har hamnat med är riktigt bra killar med sunda värderingar och fullt med roliga historier, lite som polarna där hemma. Btw, jag saknar er som fan, känns så konstigt att inte kunna ringa er när som helst bara för att snacka lite.

Angående Anders och Mackans förfrågningar om ett repotage om japanska flickor i skoluniform så kan jag bara säga att det är på gång. Jag samlar info för fullt men det finns så mycket att skriva om så det kanske tar ett tag men kom ihåg, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel och särskrivningar i detta inlägg men mina kinesiska rumskamrater bjöd på någon form av kinesisk sake och den var väldigt potent om vi säger så.

Sayoonara

Mat och kortspel

Idag har det inte hänt så mycket. Det är helgdag så vi var lediga från skolan, har spenderat dagen med att plugga lite och nu precis så lagade jag mat till "familjen" och två kinesiska tjejer från vår skola. De tycktes uppskatta min oinspirerade kompott av grönsaker och lax wokade i vitvin, själv så tyckte jag att resultatet blev sådär, fullt ätbart men inget som jag kommer att göra igen.

Har kommit på nackdelen med att äga en Ipod, själv mp3:n är hur bra som helst men man tvingas till att använda skitprogrammet Itunes som jag numera äger ett fruktansvärt hat gentemot.

Annars så artar det sig till att bli en trevlig kväll, vi ska slå oss ner och spela lite kort nu. Hoppas bara att jag kan förstå reglerna med de kommunikationssvårigheter som finns...

Akihabara

Har precis varit ute och en jätterunda för att rensa skallen lite och det verkar ha fungerat för jag känner mig helt plötsligt inspirerad till att skriva igen.

I fredags så var jag, Jo-san och Valdemar ute och åt på en italiensk restaurang efter en krävande skoldag. Vi fick ytterligare en ny lärare som verkar väldigt trevlig och rolig men har ett väldigt högt tempo på sina lektioner och då får jag svårt att hänga med. Pratade dock med honom efter lektionen (han pratade engelska!) och han sa att jag inte skulle vara orolig, allt skulle upprepas flera gånger och han sa att jag faktiskt inte var så långt efter som jag trodde. Mitt stora problem är att jag inte kan läsa hiragana så bra än med det är helgen vigd åt och förhoppningsvis så ska det bli lättre efter det.

Efter vi hade ätit så gick vi förbi en spritbutik och köpte lite öl som vi sedan spenderade en ganska så ointressant kväll med.

Efter en relativt tidig uppstigning (0900) så åkte jag och Valdemar in till Akihabara där vi sedan spenderade hela dagen. Akihabara är teknologistaden i Toyko, här finns allt som har med elektronik att göra och lite till i en härlig mix av stora köpcentrum och små elektronikbutiker. Förutom att teknologi så är det även mangan och animens hem i Tokyo, här kryllade av bokhandlar på 6-7 våningar fulla av manga och anime. Vi gick runt lite och kollade på elprylar och slog sen ihjäl några timmar på en arkadhall där jag blev totalt beroende av ett fightingspel. Efter arkadhallen så åt vi lunch, jag köpte mig den senaste modellen av Ipod Nano 8gb för ca. 1000 kr, försök hitta det i Sverige.

Och sen så kom dagen höjdpunkt, förutom elektronik och manga så är Akihabara även känt för sina cosplaycafé. Cosplay är ett japanskt fenomen som går ut på att män och kvinnor klär upp sig och går in i en roll antingen baserad på en Manga-karaktär, en yrkesgrupp eller bara det galnaste de kan komma på. Exempel på vad folk klär upp sig till är maids (hushållerskor), robotar, cal-girls (en skum variant av översmikande tjejer från Kalifornien, USA. Ej att förväxla med call-girls som är något HELT annat) och mycket, mycket mer. Caféet som vi gick till var ett maidcafé där tjejerna var uppklädda i en otroligt detaljrik uniform som en gammeldags betjänt, dock med lite kortare kjol än vad jag tror de hade på den tiden. Tjejerna tog en beställning med mycket fnitter och överspelad inställsamhet, allt en del av rollen, och kom sedan ut med ölen, gick ner på knä och hällde upp den i ett iskallt glas. Lite fnitter och många japanska ord som jag inte förstod senare gick hon vidare för att underhålla andra kunder. Hela upplevelsen är väldigt svår att förklara och den måste upplevas för att man ska kunna förstå fullt ut, men jag tyckte det var helt fantastiskt. Tyvärr kunde jag inte ta några bilder för jag hade glömt kameran hemma, men jag kommer att gå dit fler gånger så det kommer bilder.

Söndagen har varit väldigt händelselös förutom min gångtur. Jag har börjat sakna alla i Sverige, menmen, det är sånt man får ta.

Händelserika dagar

Igår så började skolan på riktigt med lektioner och gissa om jag kände mig dum när läraren efter 5 min sa till mig att ställa mig upp inför klassen för att kolla så att jag förstod. Allt hade sagts på japanska och jag hade inte förstått ett dugg. Gissade på något som självklart var helt fel och tydligen väldigt roligt för hela klassen började skratta och där stod jag bara och såg dum ut. Så kan det gå, men isen var i alla fall bruten, synd bara att det var jag som behövde bryta den.

Efter detta smärre missöde så började jag så småningom förstå lite och ju längre in på lektion vi kom desto bättre gick det. Dock så är japanska sjukt svårt och tydligen så måste alla kineser och koreaner (som min klass nästan uteslutande består av) läsa japanska i tre månader innan de får komma till Japan så jag ligger lite efter, men det känns som att det går att komma ifatt och det blir lättare desto mer japanska jag hör.

Efter skolan så förklarade min taiwanesiske rumskamrat att vi var tvungna att åka till Mitsude för att prova goudon, en asiatisk maträtt som består av ris, kött och ett rått ägg (kanske inte låter så gott men jag lovar det är utsökt). En kort färd senare så var vi framme på stationen i Mitsude och jakten på goudon började. Det tog oss säkert en timme att hitta rätt resturang och vid det laget så var jag fullständigt utsvulten och redo att döda för lite mat, men det var värt det, all mat jag har ätit här i Japan har varit underbar och så var detta, en stor portion för ca. 35 kr. Jag älskar detta land

Vi smälte maten med en tripp till en närliggande arkadhall. Tror aldrig i hela mitt liv att jag varit med om så mycket ljud och ljus på en och samma gång. När sinnena lugnade ner sig efter den initiala chocken så framträdde var spelälskares paradis, här finns vad som verkar vara alla spel som någonsin producerats och lite till! Spelade några shoot'em up spel, något bilspel och någon typ av rollspel som jag inte fattade ett jota av.

Idag var det skola och en tripp till Harajuku, ett grymt shoppingdistrikt med världens coolaste kläder. Handlade inget idag för där fanns helt enkelt för mycket att välja på, där finns något för alla stilar och allt är hur billigt som helst, till exempel såg jag inte ett par jeans över 500 kr, de flesta låg runt 200-300 kr. Låt ingen någonsin lura er att Tokyo är dyrt för hitills har jag inte hittat något som är lika dyrt eller dyrare än i Sverige.

Har precis gjort min läxa och ska snart så är det dags för att lägga mig. Stor dag imorgon, mitt första besök till en kareokebar.

Sayoonara

Ps. Kommentera gärna, hade varit kul att få lite synpunkter och reaktioner Ds.

Skola och Shibuya 2

Första skoldagen idag, inga lektioner bara introduktion. Rektor höll tal, lite kul att allt skulle översättas till fem språk, tog en jäkla tid dock. Ikväll så åkte jag och Valdemar, min svenska rumskamrat till Shibouya, som alltid skitfräckt men jag är för trött för att skriva om det så ni får hålla tillgodo med lite efterlängtade bilder.

Shibuya

Igår så vaknade jag klockan 12 med lätt jetlag. Efter en snabb frukost bestående av en sushibox från affären längst ner i huset så begav jag mig till Shibuya. Låt mig först och främst säga att det borde vara omöjligt för så många människor att existera på en så lite yta, jorden torde kollapsa men icke. Har hört från många att det går över 10 000 människor samtidigt på det gigantiska övergångsstället som löper rakt igenom Shibuya och har alltid trott att det var en ganska så rejäl överdrift. Men nu kan jag istället bekräfta att så är fallet, inte för att jag gick och räknade alla men det var hur många tusen människor som helst, överallt, hela tiden. Jag ska ta bilder nästa gång jag är där, det går knappt att beskriva med ord.

Jag gick runt i Shibuya och de omkringliggande kvarteren i säker 5-6 tim innan mina ben och revben var på väg att kollapsa. Och en sak vill jag bara framföra, svenskt mode finns inte, aldrig i hela mitt liv har jag sett så coola kläder och skor. Så sjukt snyggt klädda människor och vilka priser, ett par märkessneakers kostar t.ex ca 300 kr och då är detta i en av de absolut dyraste delarna i Tokyo. Pratade med min rumskamrat och han sa att om man åker till Harajuku så finns samma kläder och skor 20-50% billigare än i Shibuya. Gissa om jag ska dit!

På kvällen så slog jag och mina rumskamrater ner och drack öl hela kvällen och en bra bit in på natten. Det är riktigt schyssta killar och jag längtar tills jag lär mig lite japanska och kan prata mer med taiwanesen och kinserna. Deras engelska är inte precis den bästa så det blir lite roliga missförstånd ibland, men vi har lyckats bestämma att vi ska åka till Yokohama på nästa lördag och att vi ska ut och sjunga kareoke någon dag.

Idag så har jag inte gjort så mycket, vaknade ganska så sent och det har regnat hela dagen, var ute och köpte mig ett block och lite pennor innan och ska snart börja med att lära mig Hiragana, det första av de tre alfabetena.

Sayoonara

Tågvärdar och Automater

Anlände till Narita airport kl 0735 lokal tid och för första gången i mitt liv så satte jag foten utanför Europa.

Låt mig först börja med att säga, Narita är en stor flygplats, väldigt stor kastrup gånger 10 kändes det som. Och så många människor, det var som att se myror i en myrstack, alla springer hit och dit men det otroliga är att det aldrig kändes stressigt eller förvirrande. Allt var på sin plats, extremt välorganiserat, tydligt, rent och tyst. Ja, tyst, det myller som annars uppstår i folkmassor verkar knappt finnas här. Allt känns så lungt och värdigt och detta gällde inte bara flygplatsen utan även i tunnelbanan och till och med på Shibouya som är tokyos times square fast väldigt mycket coolare.

Efter att ha klarat mig igenom tullen och immigrationskontrollen så satte jag mig på ett highspeed tåg mot tokyo centrum. "Welcome onboard the expresstrain bound for tokyo... ...if there is anything we can do to make your journey more pleasant please don't hesitate to ask, we aim to serve you" säger högtalarrösten inför avgången som sker på sekunden av utsatt tid. Strax kommer en konduktör ut för att titta på biljetterna, han bugar artigt och frågar efter biljettkontrollen om det finns något annat som jag vill ha. Skånetrafiken, snälla kan ni inte komma hit på ett studiebesök för att se hur kollektivtrafik ska fungera. Ni har väldigt mycket att lära.

Tågresan tar en timme och utanför fönstret så susar först underbart vackra landskap av risodlingar förbi, risfälten byts dock snart ut av en ofantlig stadsdjungel full av höghus, neon och automater. Fler automater än man kan tänka sig.

Två byten och totalt 3½ h färd så är jag äntligen framme på skolan. Jag blir körd till lägenheten som jag delar med fyra andra personer. Den är liten men helt ok tills jag hittar något eget.
Det var nog allt för idag, det finns så mycket att berätta men klockan är snart 2 och jag måste sova

Sayoonara