Kultur och seder

Har lite att skriva om så jag grävde upp ett gammalt inlägg som jag aldrig publicerade. Håll till godo och kommentera gärna, jag tycker att detta är ett intressant ämne.

Jag har gått och funderat en hel del på alla de olika seder och traditioner som finns här i Japan och även i Korea och Kina (umgås med många kineser och koreaner). Bara som exempel kan vi ta dryckessederna här i Japan. Sitter du ner i en bar ska du alltid ha uppsikt över grannarnas glas, börjar de närma sig slutet så ska du enligt god sed fylla på deras glas, och är personen i fråga över dig i hierarkin så ska du hälla upp med ena handen på flaskans botten, den andra handen på flaskans kropp och med etiketten vänd uppåt så att den är väl synlig. Och i Korea så går de ännu längre, är personen bredvid äldre än dig måste du vända dig bort från honom när du dricker, vet inte riktigt hur de gör när man har äldre personer på båda sidorna om sig, måste fråga om det.

Det finns hundratals sådana seder här i Japan och jag undrar, finns de i Sverige också?
Förutom på våra seder vid högtider så kan jag inte komma på en enda och det är väldigt tråkigt. I skolan pratar vi ofta om vad man gör i en viss situation i sitt hemland och koreanerna och kineserna sitter och har långa utläggningar om vad som är rätt och fel och när frågan kommer till mig kan jag bara svara att vi inte har någon sed för det. Är den svenska kulturen helt död eller är det kanske det som är vår kultur, att vi inte har någon? Ett tredje alternativ är att jag är helt omedveten om de seder vi har och aldrig använder dem, i så fall, snälla kommentera och påminn mig.

Bordsskick är också ett intressant ämne, till skillnad från kineserna så har japanerna "bra" bordsskick och att äta korrekt med ätpinnar är en konst som jag tror att man måste vara japan för att förstå fullt ut. Det finns regler för allt från hur man ska bryta ätpinnarna till att man absolut inte får stoppa ner dem i skålen när man inte äter, pinnarna läggs tvärs över den istället. Det är ett av de grövsta etikettsbrotten att stoppa ner ätpinnarna i skålen när man inte äter, så tänk på det nästa gång ni äter med pinnar.

Den största funderingen jag har är dock hur den japanska kulturen är så levande och påtaglig i jämförelse med den svenska. Är det japaner som är väldigt bra på att bevara sin kultur eller är det vi svenskar som är dåliga på det?

Visst är japaner mer nationalistiska än svenskar men med det sagt så är svenskarna också betydligt mer rasistiska än japaner, inte en enda gång i Japan har har blivit bemött på ett otrevligt eller nedsättande sätt för att jag är utlänning, tvärtom så vill de veta så mycket som möjligt om min kultur och mitt ursprung. Nationalism i Japan har en helt annan innebörd än vad det har i Sverige, här betyder det att man är stolt över sitt språk och sina traditioner och man försöker bevara dem utan att för den delen se ner på andras kultur.

I Sverige känns det mer som att vi har glömt bort vår egen kultur och när det sedan kommer någon från ett land med en levande kultur så tittar vi genast ner på och fördömer den. Jag kanske är färgad av att komma från ett segregerat Malmö men den motviljan som finns för att lära känna och förstå varandras kulturer är något som är otroligt skönt att slippa.

Det här skrev jag för fem månader sedan men nu har jag lite nya saker att tillägga.
Må så vara att jag tycker om alla de små seder och uttryck som finns här men jag saknar även lite av den svenska möjligheten att uttrycka sig på ett mer personligt sätt. Eftersom det som jag tex beskriver ovan enbart är av sed så är det väldigt svårt att avgöra om det är ett genuint uttryck av vänskap eller om det bara är något som måste göras. Visserligen så är det lite lättare att avgöra när man pratar japanska med personen då japanska kan pratas på många olika sätt för att uttrycka tex vänskap. Jag är fortfarande konfunderad över mina egna tankar om ämnet så jag ber om ursäkt om inlägget också är lite förvirrande. Och för tydlighetens skull så vill jag bara förtydliga att jag inte är någon Sverigedemokrat som skriker om den "Svenska Kulturen", jag försöker bara att reflektera lite efter mina erfarenheter i en annan kultur. Den svenska kulturen kanske är den integrerade och fria kulturen och i så fall är jag väldigt stolt över det.

Som sagt, kommentera gärna och lämna era tankar.

Just nu lyssnar jag på: Flipper's Guitar

Veckan som gått

Det har varit en väldigt händelselös vecka, jag har gått i skolan, kommit hem, pluggat lite, ätit osv. Inte mycket nytt att rapportera. Dock så var det en mycket trevlig kväll igår, jag och Robert var hemma hos vår kompis Andy där hans fästmö lagade "Nabe" med några av hennes vänner. Nabe är inälvor kokade tillsammans med grönsaker i en välsmakande soppa. Vet att många som läser min beskrivning av rätten sitter med spyan i halsen men tro mig, det var väldigt gott. Sällskapet var också väldigt trevligt även om jag kände att konversationen låg lite över min nivå, igår diskuterades bland annat om män är genetisk predisponerade för att vara otrogna. Väldigt intressant men väldigt svårt att följa med och förstå, särskilt eftersom det var en grupp japaner som pratade, och när de inte tänker på oss så går det väldigt mycket snabbare.

Nej, nu ska jag iväg på en födelsedagsfest



Idag lyssnar jag på: Pixies

Tillbaka i bloggosfären!

På allmän begäran så ska jag nu ta mig i kragen och börja blogga igen. Vi får se hur länge det varar men jag ska verkligen försöka.

Så, vad har nu hänt under mitt långa uppehåll?

Jag har flyttat till en ny lägenhet, flyttat ifrån en rumskamrat och in med två nya. Även de svenskar från Göteborg respektive Stockholm. Flyttlasset gick för en tre månader sen och jag drog mig från Tokyo och ut mot Yokohama och Aobadai där min skola ligger. Numera så har jag ca 15 min gång till skolan till skillnad från en timmes tågresa, vilket är en klar förbättring. Har även hittat hem i det sociala då jag har skaffat mig en stammisbar där man är mer en del av möblerna än en kund, patetiskt kan tyckas, men det är väldigt trevligt att ha ett ställe som man kan gå till och känna 70% av klientelet, samt få möjlighet att kommunicera med en massa människor från hela jorden på flera olika språk. Senast igår så var jag med en cocktail av människor från bland annat Burkina-Faso, Korea, Sverige och Japan, och det pratades japanska, engelska, franska och lite lite svenska.

Språket går framåt sakta men säkert, jag är ungefär så bra som man kan förvänta sig efter ett års studier, vad det nu innebär är väldigt svårt för mig att bedöma men jag har inga problem med att sitta och snacka längre. Har insett att det inte finns några mirakelkurer när det kommer till språk utan det är bara att lyssna och prata så mycket som möjligt.

Har hunnit med många fantastiska upplevelser som alla kräver spaltmeter för att kunna återge ens på ett halvdant sätt men här kommer några av de roligaste.

- Hanami på japanska, vilket är fyrverkerier. Man samlas nere vid en flodbank eller nära en strand där man äter japansk mat, dricker japansk sprit och tittar på fantastiska fyrverkerier som skickas upp 1½ timme i sträck. Fantastiskt trevligt och tvättäkta japanskt. Kvällen avslutades med en kareokerunda och många skratt efter att en icke namngiven vän kapitalt misslyckades med att skaffa sig en japansk flickvän.

- BBQ på japanska. Blev inbjudna av min japanska vän Koga på en BBQ i en park i Tokyo där vi umgicks, åt och drack en underbart fin söndagseftermiddag. Väldigt trevligt och extremt utröttade eftersom jag och Jimmy snabbt blev de nya favoriterna hos de fantastiskt gulliga japanska barnen som fanns där. Det blev många timmar med en överlycklig japansk sexåring på axlarna.

- Födelsedagsfest på en partybuss! En dubbeldäckare som körde igenom centrala Tokyo under tiden som vi firade Daves födelsedag på övervåningen. Avslutades som vanligt med den obligatoriska kareokeboxen.

- Hiking på japanska. Två timmars tunnelbana från mitt hem och vipps så befann man sig i bergen där vi begav oss ut på 25 km bergsklättring, utmattande men väldigt kul. Det är fantastiskt vilka kontraster det här landet bjuder på, 2 timmar från världens största metropolitan så kan man uppleva en natur som inte går att beskriva i ord.

- Familj på japanska. Mammas sida av familjen har precis varit här i en dryg vecka vilket har varit väldigt trevligt med många roliga upplevelser, bland annat Asakusa, som är en bit av det gamla Tokyo som inte blev helt sönderbombat av jänkarna.

Här kommer lite blandade bilder

BBQ

Hiking












Fler bilder kommer allt eftersom

Dagen Musiktips: AmpFolk

Shimokitazawa och Kareoke

Har hänt en del de senaste dagarna. Klockan är 0830 här och jag har precis kommit hem efter en helnatts festande i Shimokitazawa. Ska skriva om det imorgon (läs när jag vaknar) har till och med bilder för en gångs skull!

Var även ute i onsdags. Vi var på Kareoke och det var som vanligt en otrolig upplevelse, men mer om det i nästa inlägg.

Nu ska jag sova!

Litet inlägg

Inte mycket nytta att rapportera om, har försökt skriva ett inlägg om japanska seder med det vill sig inte riktigt så jag ska jobba lite mer på det, tänkte bara säga att allt är bra, om än lite tråkigt här. Idag har jag bara varit i skolan, lagat mat, kollat på en film och snart så ska jag sova.

Ha det

En bra dag

Det har inte hänt mycket av nyhetsvärde de senaste dagarna så jag tänkte berätta lite om en trevlig dag några veckor tillbaka under bloggtorkan.

Valdemar hade kommit hem och vi hade även besök av tre av Valles kompisar, Jim, Anders och Stefan. Så många människor boendes i en liten etta var verkligen en upplevelse. Du kunde vakna vilken tid på dygnet som helst och det var alltid någon uppe och det var inte helt ovanligt att personen/personerna som var uppe satt och drack alkohol men det är en annan femma.

Så en söndag gick vi ut med Aki, Eri och Yuko. Tre av våra japanska vänner, Aki hade sagt att hon ville visa oss en av Tokyos bästa platser och vi var väldigt förväntasfulla.

Efter ett mindre äventyr för att hitta rätt utgång på Shinjuku Station, det är den mest förvirrade platsen på jorden, så hittade vi till slut till mötesplatsen där vi träffade Aki och co.

Vi gick i cirka fem minuter innan vi kom fram till en anonym skyskrapa där vi blev slussade genom en fruktansvärt imponerande lobby till hissen som på rekordtid tog oss upp till 53 våningen och den mest fantastiska utsikt jag någonsin skådat. Beläget på samma våning var även en restaurang som serverade en storslagen måltid från det moderna japanska köket.

Det finns inte riktigt ord för att beskriva kvällen så jag lägger upp lite bilder istället.



Bevis, högre än Turning Torso





Ja, en bild säger mer än tusen ord...












Yuko och Eri



Aki och Jim

Japansk Flickvän!

Jag blev glad idag. I morse på väg till skolan så fick jag en japansk flickvän i sådär en 40 min när en väldigt söt japansk tjej låg och sov på min axel. Jag tyckte att det var ett väldigt trevligt initiativ av henne och jag funderade lite på att åka förbi min hållplats för att slippa väcka henne. Men plikten kallade och det fick bli att hoppa av och gå till skolan.

Vädret idag har varit hemskt, nollgradigt, snöblandat regn och blåst. I Malmö så kallar man det en tisdag men efter att varit i ett varmare klimat i fem månader nu så har jag gått och blivit blödig. Det var kallt, deprimerande och allmänt hemskt. Vart tog det fina vårvädret vi hade för några veckor sedan vägen?

Förra torsdagen så fyllde Valdemar 21 år så vi gick ut och åt tillsammans med Aki och Eri två av våra japanska vänner. De tog oss till en fantastisk restaurang som var inredd som ett gammalt japanskt slott. Först så tar men hissen upp till åttonde våningen i en anonym skyskrapa i Shibuya, när hissdörrarna öppnas så känns det som att stiga ut ur en tidsmaskin och komma tillbaka till ett Japan under Edo-perioden. En värd leder en över en bro som kantas av växter och fågelkvitter. I ingången till "slottet" så tar man enligt japansk tradition av sig skorna i den nedsänkta hallen för att sedan bli ledd till ett privat bås där man blir överröst med den mest underbart välsmakande japanska maten och ölen. Det är lätt att sitta i timmar och äta smårätt efter smårätt och eftersom man delar på all mat så finns det aldrig en brist på samtalsämnen, du kan ju alltid tala om hur den nya rätten smakade.

I denna restaurang satt vi i timtal med mat, dryck och väldigt trevligt sällskap. Och just det, Aki och Eri pratar inte engelska så det var bara att koppla på japanskan och försöka göra sig förstådd. Några roliga missförstånd blev det men överlag så gick det helt klart bra. Till exempel så råkade jag säga att jag har sex mammor och fyra pappor när jag skulle säga att vi var sex på mammas sida och fyra på pappas. Det tog lite tid att förklara ackompanjerat av en hel del skratt...

Och priset? 200 kr per person för mycket mat och en betydande mängd öl tycker jag inte är så farligt.

Tyvärr så finns det inga bilder att tillgå från kvällen då jag glömde min kamera hemma. Men nästa gång vi går dit, och tro mig det ska vi så ska jag ta många bilder.

Och trean kom så småningom

Jag har tråkigt så det kan inte skada att skriva ett tredje inlägg...

Dagarna efter att vi hade flyttat hit så åkte Valle hem till Sverige för att fira jul och nyår, så där var jag, helt strandsatt i den stora staden. Hade inget internet, ingen telefon eller andra medel för att kontakta de få människor som jag kände här vid tillfället. Närmaste vännen bodde en timme bort och risken fanns ju att jag åkte hela vägen bara för att finna att de inte var hemma. Inte särskilt lockande, så här började en väldigt tråkig månad i Tokyo. Det fanns självklart några höjdpunkter som till exempel julafton, som spenderades i sällskap med några väldigt festsugna kineser från min klass. Tyckte det var en väldigt omtänksamt av dem att dra ut mig, de hade inte tänk göra något (de firar inte jul) men när de hörde att jag var ensam och utan planer på mitt lands största högtid så blev det en väldigt aktivitet och visp så var vi tio personer i en kareokebox med 6 timmars nomihodai (drick hur mycket du vill)

Annars så spenderade jag mest lovet med att vandra runt i Tokyo och försökte hitta några guldkorn med det gick tyvärr inte så bra. Visst, jag hittade några trevliga ställen och människor men det kändes även som väldigt mycket bortkastad tid.

Det var under denna tid, då jag var här helt ensam som den värsta hemlängtan jag känt hittills kom, och situationen gjordes inte bättre av att det var så svårt att komma i kontakt med någon där hemma (inget internet). Var riktigt ledsen och spenderade flera dagar med att göra absolut ingenting, var väldigt nära på att bara köpa en biljett och åka hem igen men tack och lov så gjorde jag inte det. För när skolan började igen, Valdemar kom tillbaka, jag skaffade en telefon så förvandlades helt plötsligt all hemlängtan och alla sura miner till positiv energi och månaden efter blev den helt klart bästa på hur många år som helst. Jag har träffat så många nya människor, varit på flera fantastiska platser och idag så kom jag på mig själv med att titta på möjligheterna att stanna i Japan efter att min skola tar slut om ett år...

Mathias

Bananmjölk!

Japan är det bästa landet i världen, men inte för anledningarna som man kanske tror, nej svaret är enkel, här finns världen godaste bananmjölk!



Två inlägg på en dag, rekord!

Den oändliga historien

Kort efter mitt sista inlägg innan den "stora bloggtorkan 08/09" började så flyttade vi till vår nya lägenhet här i Tokyo. Varken jag eller Valle hade särskilt mycket grejor som skulle tas med från den gamla lägenheten, i princip bara våra kläder, futoner och lite diverse köksredskap. Trots denna i flyttsammanhang minimala packning så var det ändå kort och gott ett levande helvete.

Tack vare en mindre felräkning om när den ökända rusningstrafiken i Tokyo började och slutade så lyckades vi, med vars två stora väskor och vars en futon, hamna mitt i rushen.

Det är ingen bra idé att flytta med kollektivtrafik, det är en ännu sämre idé att flytta med kollektivtrafik i rusningstid, men den absolut sämsta idén är att göra det i Tokyo under ovan nämnda omständigheter.

Rusningstrafik i Tokyo är inte som rusingstrafik i resten av världen, speciellt inte svensk rusningstrafik. Tänk er en till bredden sprängfylld buss i Malmö eller en lika fylld tunnelbanevagn i Stockholm, sen föreställ er att antalet människor i vagnen eller bussen dubblas, då har du på ett ungefär hur det är att åka kollektivt under runsningstimmarna här. Ibland så får man helt enkelt åka förbi sin hållplats för det finns helt enkelt ingen chans att komma ut innan dörrarna stängs.

Här kommer en lite video för att illustrera problemen



I detta kaos, efter en timme, två byten och en oändlig ström av idiotförklarande blickar från japaner som bara ville komma hem från jobbet så var vi äntligen hemma i vår nya lägenheten bara för att upptäcka att vi inte har något varmvatten eller gas.
Där slutade dock tack och lov misären och efter en väldigt snabb och väldigt kall dusch plus inmundigandet av lite mat och några öl så var vi väldigt nöjda med att äntligen vara hemma.

Och det kära läsare är hur vi flyttade till vår lägenhet.

Jag har tänkt lite om hur jag ska lägga upp bloggen i fortsättningen. Jag tänker självklart fortsätta att lägga upp historierna om mitt liv här men jag kommer även att inkorporera kommentarer om nyheter i Sverige, Japan och resten av världen. Detta sker utav två anledningar. Den första är att nya historier härifrån kan komma väldigt oregelbundet, ibland kan det vara torka i en vecka eller två och ibland kan jag skriva en uppsats om dagen med händelser, så för att fylla ut tomrummet mellan de personliga inläggen och sen vad som blir anledning nummer två. Jag behöver ventilera saker som jag läser i tidningen och på andra ställen, hemma i Sverige så hade jag vännerna och Zarath där vi kunde sitta i timmar och diskutera allt som hade hänt och vad det kunde få för konsekvenser. Möjligheten att göra samma sak här existerar inte än på grund av språkliga barriärer och/eller bristande intresse. Det kommer att dröja ett lite tag innan dessa inlägg börjar. Dels för att jag vill se till att de som kommer in här för att läsa de personliga inläggen lätt skall kunna komma åt dem utan att behöva gå igenom mina åsikter för att komma dit.

Sen kanske ni har lagt märke till att bloggen fått ett nytt utseende, det är bara för att jag tyckte att det gamla var så fult. Hoppas att ni tycker om det

Mathias

Hej!

Ohoy!

Long time no see, inga sura miner hoppas jag...

Det har hänt en hel del här i lilla Tokyo och jag ska under flera inlägg försöka komma ifatt och berätta allt som hänt.

Vi börjar med flytten, vi har börjat få det lite hemtrevligt här och nu är det dags för några väldigt efterfrågade bilder.


(Stökigt) Kök



Utsikten från köket till "storarummet"


Dusch


Toalett


Våra sovplatser, här skymtar man även min rumskamrat Valdemar


"Storarummet"


"Storarummet"

Klicka
Här för att komma in på ett av Googles coolare projekt där de har kört runt i Tokyo och filmat. Tack vare detta så kan du gå runt i mitt område och titta runt,så finurligt, inte sant. Inuti gränden dit kameran pekar bor jag.

Mer bilder och berättelser kommer snarast (dock antagligen inte imorgon, Valle fyller år så jag tror att det kan bli lite sent)

Sov Gott eller vad nu klockan är i svealand, eller var du nu läser från...