Tågvärdar och Automater

Anlände till Narita airport kl 0735 lokal tid och för första gången i mitt liv så satte jag foten utanför Europa.

Låt mig först börja med att säga, Narita är en stor flygplats, väldigt stor kastrup gånger 10 kändes det som. Och så många människor, det var som att se myror i en myrstack, alla springer hit och dit men det otroliga är att det aldrig kändes stressigt eller förvirrande. Allt var på sin plats, extremt välorganiserat, tydligt, rent och tyst. Ja, tyst, det myller som annars uppstår i folkmassor verkar knappt finnas här. Allt känns så lungt och värdigt och detta gällde inte bara flygplatsen utan även i tunnelbanan och till och med på Shibouya som är tokyos times square fast väldigt mycket coolare.

Efter att ha klarat mig igenom tullen och immigrationskontrollen så satte jag mig på ett highspeed tåg mot tokyo centrum. "Welcome onboard the expresstrain bound for tokyo... ...if there is anything we can do to make your journey more pleasant please don't hesitate to ask, we aim to serve you" säger högtalarrösten inför avgången som sker på sekunden av utsatt tid. Strax kommer en konduktör ut för att titta på biljetterna, han bugar artigt och frågar efter biljettkontrollen om det finns något annat som jag vill ha. Skånetrafiken, snälla kan ni inte komma hit på ett studiebesök för att se hur kollektivtrafik ska fungera. Ni har väldigt mycket att lära.

Tågresan tar en timme och utanför fönstret så susar först underbart vackra landskap av risodlingar förbi, risfälten byts dock snart ut av en ofantlig stadsdjungel full av höghus, neon och automater. Fler automater än man kan tänka sig.

Två byten och totalt 3½ h färd så är jag äntligen framme på skolan. Jag blir körd till lägenheten som jag delar med fyra andra personer. Den är liten men helt ok tills jag hittar något eget.
Det var nog allt för idag, det finns så mycket att berätta men klockan är snart 2 och jag måste sova

Sayoonara