Främlingar

Tokyo är världens bästa stad. I lördags, när asiaterna återhämtade sig från fredagens inmundigande och Valdemar var på fest så kände jag mig lite ensam sådär fram åt kvällen. Så jag hoppade på tunnelbanan och hoppade av vid Shibouya för lite planlöst strövande, efter en mindre gångtur så stötte jag på en grupp med blandade nationaliteter ( Japan, England och några länder var representerade) som satt och spelade gitarr bara sådär. Vi började prata lite om musik och nästa gång jag kollade på klockan så var det dags att springa för att hinna med sista tåget. Jag satt i timtal och bara pratade med dessa totala främlingar som alla bodde i Tokyo. De tog emot mig med öppna armar och det är något som jag upplever väldigt mycket här, även om folk kan verka blyga först så tar det inte lång tid innan de öppnar upp sig totalt och är otroligt vänliga och gästfria.

Annars så har det inte hänt så mycket, jag pluggar på och försöker så mycket som möjligt att insupa atmosfären och stämningen. Det är något speciellt med att komma till ett nytt land och en främmade kultur, jag vill bara springa ut gatan och få i mig alla intryck och känna alla känslor som staden har att bjuda på. Även om man kan känna sig väldigt liten i denna gigantiska asfaltsdjungel så är det bara för en kort stund. Det finns alltid något nytt att fascineras över och bli kär i.

Jag hoppas att allt är bra där hemma. Tack för alla snälla kommentarer, jag ska försöka att bli lite mer aktiv i mitt bloggande, som kompensation så bjuder jag på lite bilder


En sushiklocka, vilken briljant idé!


Akihabara


Arkadhall i Akihabara